En gång jobbade jag på en arbetsplats där alla kvinnor fick en blomma den 8 mars. Det var en statlig myndighet och även om det kändes lite fånigt då så kan jag konstatera så här i efterhand att det var en mycket jämställd arbetsplats. De kvinnliga cheferna var många och argumentet att jag hade lägre lön och annorlunda titel jämfört med den man som utförde samma typ av arbetsuppgifter som jag, det var ett relevant argument som cheferna lyssnade på. Argumentet stannade inte i ett gnällhål utan det blev vissa resultat rätt så snabbt. Till min kollegas förtret kanske?
Eftersom jag har jobbat på så många olika arbetsplatser, i organisationer, företag, statligt och i egen firma så finns det ju otaliga berättelser om hur jag behandlats sämre, eller annorlunda, för att jag är kvinna. Skulle en man någon gång få rådet av sin chef att uppträda mer kvinnligt tror du? Räcker det med högklackat och kjol, frågade jag då. Eller ska jag kedja fast mig vid en spis? Du kanske tycker att jag helt enkelt ska hålla käften, eftersom det är vad kvinnor oftast gör? Han hade inga svar - det var ju uppenbart pinsamt, men han såg det som ett gott råd.
Jag blev faktiskt förvånad första gången jag upptäckte att kvinnor blev annorlunda behandlade i arbetslivet. Det kom som en chock. Från födsel och ohejdad vana hade alla påstått att jämställdhet gällde. I högstadiet hade vi syo-konsulenten Gun-Björn (förstod aldrig varför vi kallade henne det då, men poletten har trillat ner nu) som tyckte att alla tjejer skulle läsa teknisk linje - hon var en manisk jämställdhetsivrare. Inte alls dum, men hon blev ledsen på mig när jag valde natur istället. I alla de ungdomsorganisationer jag var med i var det aldrig någon som ifrågasatte om det var en tjej eller kille på en post. Blandat funkade ofta bäst, utom i basketlaget kanske - där kallade vi varandra fö subbor, med kärlek vill jag tillägga.
Jag vet inte när jag först upptäckte det som kallas könsmaktordning, men som för bövelen behöver få ett nytt begrepp. Kan inte någon uppfinna ett nytt språk för jämställdheten, det är ju opratbara begrepp som används - tacka fn för att det inte slår igenom helt och fullt när k-ord ska behöva användas. Jag kan inte här berätta vad k-ord står för, men det betyder att man helst inte kan använda orden i skrift.
Till saken. Jag upptäckte det. Man behövde ju inte vara Einstein för att förstå. Jag klarar dock inte av radikalfeminister som drar män över en kam. Det är ju inte nödvändigtvis enskilda mäns fel att ett samhälle ser ut som det gör. Och här kommer ju politiken in.
Moderatkvinnorna ska bli fler. Moderaterna slog på stort förra veckan och berättade att de ska skaffa fram fler kvinnor på sina listor. Det roliga är att de bara vill bli lika bra som miljöpartiet redan är. Välkommen! De ska också få fler nya politiker - där ligger också Miljöpartiet före med sin rotationsprincip - som gör att vi slipper långliggare och gubbvälde.
Men det är verkligen trevligt att Moderaterna tror på kvotering. Från Mp:s sida kan vi också tipsa om att Norge lagstiftat om kvinnor i bolagsstyrelser. En norgehistoria med verklig knorr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar